Gastroskopi och tarmbiopsi: så går undersökningen till

Av Celiaki.nets redaktion · Uppdaterad september 2026 · Faktagranskad mot svenska myndighetskällor och Nationellt vårdprogram för celiaki

Vid en gastroskopi förs en tunn, böjlig slang med kamera ned genom munnen till magsäcken och vidare in i tolvfingertarmen. Där tas små vävnadsprov, biopsier, som sedan granskas i mikroskop. Vid celiakiutredning tas 4–6 prov från duodenum och 2 separat från bulben. Undersökningen tar oftast bara tio till femton minuter, och själva provtagningen känns inte.

Det är den här delen av utredningen som de flesta oroar sig mest för, ofta i onödan. Den här artikeln går igenom vem som behöver göra undersökningen i Sverige, hur du förbereder dig, vad som händer under tiden, vad bedövning och sedering innebär, varför så många prov tas och varifrån – och hur lång tid det tar innan svaret kommer.

Vem behöver göra gastroskopi i Sverige?

Inte alla. Det nationella vårdprogrammet slår fast att en diagnos som bygger enbart på serologi anses säker både för barn och vuxna, om IgA-anti-tTG ligger över tio gånger övre normalvärdet vid två separata provtillfällen. Ligger dina värden där behövs ingen gastroskopi.

Alla övriga ska däremot utredas med gastroduodenoskopi med biopsier från duodenum och bulb, och vårdprogrammet anger skälet rakt ut: för att undvika överdiagnostik. Ett måttligt förhöjt antikroppsvärde kan ha andra orsaker, och en celiakidiagnos är livslång. Var gränsen går och hur värdet läses förklaras under blodprov för celiaki, och hela beslutsgången under så ställs diagnosen celiaki.

Det finns också situationer där biopsi görs trots att blodprovet var normalt. Har ett barn under två år tydliga symtom kan gastroskopi göras även vid negativt IgA-anti-tTG, eftersom antikroppsnivåerna kan hinna stiga senare. Och vid selektiv IgA-brist bör tunntarmsbiopsi göras på vidare indikationer, även när de serologiska markörerna är negativa. Mer om det under celiaki och IgA-brist.

Före undersökningen: fortsätt äta gluten

Den viktigaste förberedelsen har inget med fasta eller läkemedel att göra. Biopsin visar tarmen som den ser ut just nu. Har du slutat med gluten börjar slemhinnan läka, och ett vävnadsprov från en läkande tarm kan se helt normalt ut fastän du har celiaki.

I övrigt handlar förberedelserna om att magsäcken ska vara tom, så att sikten blir bra. Du får instruktioner från mottagningen om hur många timmar före du ska sluta äta och dricka, och om hur du gör med eventuella läkemedel, särskilt blodförtunnande. Reglerna varierar mellan sjukhus, så följ kallelsen du fått och ring mottagningen om något är oklart. Vad som är bra att ha förberett inför besök i vården över huvud taget finns under så förbereder du vårdbesöket.

Så går undersökningen till

Du får ligga på vänster sida på en brits. Ett munstycke placeras mellan tänderna, både för att skydda instrumentet och för att hålla munnen öppen. Sedan förs gastroskopet – en böjlig slang, ungefär lika grov som ett finger, med kamera och ljus i spetsen – ned genom svalget.

Läkaren tittar först på matstrupen, sedan magsäcken och därefter tolvfingertarmen. Luft eller koldioxid blåses in för att veckla ut slemhinnan så att den går att bedöma. Det är den luften som ger den uppblåsta känslan och som efteråt kommer ut som rapningar. Genom en kanal i instrumentet förs en liten tång fram, och med den nyps de små vävnadsproven loss.

Själva undersökningen brukar ta omkring tio till femton minuter. Räkna ändå med att vara på mottagningen betydligt längre, för in- och utskrivning, förberedelser och vila efteråt.

Bedövning, sedering och sövning

Här skiljer sig vuxna och barn åt på ett avgörande sätt. Barn sövs inför undersökningen – 1177 beskriver att barnet är sövt när vävnadsprovet tas. Barnet märker alltså ingenting av undersökningen.

Vuxna erbjuds vanligen lokalbedövning i svalget, som en spray eller en gel med bedövningsmedel. Den dämpar kväljningsreflexen men gör dig inte trött. Många väljer det och går hem på egen hand efteråt. Alternativet är lugnande och avslappnande läkemedel i en ven, så kallad sedering, som gör undersökningen mindre obehaglig och för många suddigare i minnet. Väljer du sedering får du inte köra bil samma dag och bör ha sällskap hem.

Vilket alternativ som erbjuds, och hur valet går till, skiljer sig mellan mottagningar. Är du orolig – och det är många – säg det när du bokar tiden i stället för när du redan ligger på britsen. Att veta i förväg hur det ska gå till gör ofta mer nytta än man tror.

Hur det känns

Att ta vävnadsproven känns inte. Tarmslemhinnan saknar den sortens smärtsinne, och de bitar som tas är mycket små. Det som upplevs som obehagligt är i stället att något passerar svalget, och den uppblåsta känslan av luften.

Kväljningar när instrumentet förs ned är vanligt och helt ofarligt. Personalen brukar be dig andas lugnt genom näsan och svälja på signal när slangen ska passera. Det går inte att kvävas – luftvägarna är fria hela tiden, och du kan andas normalt även med instrumentet på plats. Många beskriver efteråt att den värsta delen var de första tio sekunderna.

Efteråt är det vanligt med lite ömhet i svalget, en känsla av gas i magen och rapningar. Det brukar gå över samma dag. Har du fått lokalbedövning i svalget ska du vänta med att äta och dricka tills bedövningen släppt, annars är risken att du sätter i halsen.

Varför så många prov – och varifrån de tas

Det här är den detalj som avgör om utredningen blir tillförlitlig, och den är värd att känna till även som patient. Vårdprogrammet rekommenderar att det tas 4–6 biopsier från duodenum och 2 biopsier separat från bulbus duodeni. Samma siffror återges av Svenska Celiakiförbundet.

Skälet är att enteropatin kan vara diskontinuerlig. Skadan börjar strax nedanför magsäcken, i bulben, och breder ut sig i den övre delen av tunntarmen – men den kan sitta fläckvis, och ibland enbart i bulben. Tas alla prov från ett och samma ställe kan en verklig tarmskada missas helt. Det är också därför de två bulbproven ska skickas separat och inte blandas ihop med de övriga.

Vårdprogrammet ställer också krav på vem som bedömer proven: den histopatologiska bedömningen bör utföras av patolog inriktad på gastrointestinal patologi. Celiakiförbundet uttrycker det som att patologen helst ska vara specialiserad på mag-tarmkanalens sjukdomar.

Vad patologen letar efter

I mikroskopet bedöms tre saker: villusatrofi, alltså att tarmluddet förtvinar, krypthyperplasi och antalet intraepiteliala lymfocyter. I ett tidigt skede ses ofta bara ökade lymfocyter, och först senare partiell och därefter uttalad villusatrofi.

Svaret formuleras enligt en skala. Svenska tarmpatologer har inom KVAST enats om en gradering i fyra steg – normal slemhinna, borderline slemhinna, partiell villusatrofi och subtotal eller total villusatrofi. Internationellt, och på vissa svenska laboratorier samt i Celiakiregistret, används i stället Marsh-skalan modifierad av Oberhuber. Båda skalorna, och hur de förhåller sig till varandra, gås igenom under Marsh-gradering av tarmskadan.

Det som bekräftar celiaki är partiell eller subtotal villusatrofi hos någon som äter glutenhaltig mat och har celiakimisstänkta symtom. Visar provet bara ökat antal lymfocyter räcker det inte för diagnos – då talar man i stället om potentiell celiaki, som följs vidare med antikroppskontroller.

Svaret, och vad som händer sedan

Vävnadsproven ska bearbetas, snittas, färgas och granskas, och det tar tid. 1177 anger ungefär en månad för vuxna och fyra till åtta veckor för barn. Blodprovssvar går betydligt snabbare, ungefär en vecka.

Under väntetiden gäller fortfarande att äta som vanligt, åtminstone tills du fått beskedet – skulle utredningen behöva kompletteras vill du inte ha en läkande tarm i vägen. Blir svaret att du har celiaki läggs kosten om till strikt glutenfri, med stöd av dietist, vilket beskrivs under behandling vid celiaki. Därefter följer kontroller av antikroppar och besvär, som gås igenom under uppföljning efter diagnosen.

En vanlig fråga är om undersökningen behöver göras om senare för att kontrollera att tarmen läkt. Svaret är oftast nej. Uppföljande biopsier bör inte längre utföras rutinmässigt vid konstaterad celiaki, men kan vara ett stöd i oklara fall – till exempel om förbättringen uteblir utan annan rimlig förklaring. Fler artiklar om utredningens delar finns på hubben diagnos och utredning, och är du fortfarande i början av processen kan du börja med Kan det vara celiaki?.

Vanliga frågor

Gör det ont att ta vävnadsprov från tarmen?

Nej. Slemhinnan saknar den sortens smärtsinne och provbitarna är mycket små. Det som kan kännas obehagligt är att instrumentet passerar svalget och den uppblåsta känslan av luften som blåses in.

Blir man sövd vid gastroskopi?

Barn sövs inför undersökningen. Vuxna får vanligen lokalbedövning i svalget, och kan i många fall välja lugnande läkemedel i en ven i stället. Med sedering ska du inte köra bil samma dag.

Hur lång tid tar det innan biopsisvaret kommer?

Ungefär en månad för vuxna och fyra till åtta veckor för barn, enligt 1177. Svar på blodprov brukar däremot dröja ungefär en vecka.

Måste alla med misstänkt celiaki göra gastroskopi?

Nej. Ligger IgA-anti-tTG över tio gånger övre normalvärdet vid två separata provtillfällen anses diagnosen säker utan biopsi, både för barn och vuxna. Alla övriga utreds med gastroskopi och vävnadsprov.