Celiaki i förskolan – specialkost, intyg och samtalet med personalen

Av Celiaki.nets redaktion · Uppdaterad september 2026 · Faktagranskad mot svenska myndighetskällor och Nationellt vårdprogram för celiaki

Förskolan är den första plats där ditt barn äter mat som du inte har lagat, i en miljö där tolv barn delar ett bord och en vuxen delar sin uppmärksamhet på alla. Att det fungerar handlar mindre om vad köket kan laga och mer om vilka rutiner som finns mellan köket och barnets tallrik. Det är där du som vårdnadshavare kan göra störst skillnad.

Här går vi igenom vad förskolan är skyldig att göra, vilket intyg som brukar krävas, vilka rutiner som behöver finnas i vardagen – och hur du tar upp det med personalen utan att samtalet blir en konfrontation.

Vad förskolan faktiskt är skyldig att göra

Här finns en vanlig missuppfattning värd att reda ut direkt. Skollagens kapitel om förskolan innehåller ingen bestämmelse om måltider över huvud taget. Kommunen får ta ut en skälig avgift för platsen, och för fristående förskolor gäller att avgiften inte får vara oskäligt hög – maten ingår normalt i den avgiften, men det finns alltså ingen paragraf i skollagen som säger att förskolan ska servera mat, och därmed inte heller någon som säger att den ska servera glutenfri mat.

Skyldigheten kommer från annat håll, och den är tydlig. Livsmedelsverket skriver rakt ut att skola, vård och omsorg är skyldiga att erbjuda mat till personer med allergi eller överkänslighet, och att den maten kallas specialkost. Dessutom gäller EU:s gränsvärden för glutenmärkning även specialkost som serveras i vård, skola och omsorg – alltså högst 20 mg gluten per kilo, precis samma krav som på en förpackning i butiken. Bakgrunden finns under glutenfri märkning och 20 ppm.

Ansvaret ligger hos huvudmannen, alltså kommunen eller den fristående förskolans huvudman, medan utförandet i praktiken ligger hos kostenheten eller måltidsverksamheten. Det är därför två olika samtal du behöver ha: ett med förskolans personal om vardagen på avdelningen, och ett med kostenheten om hur maten produceras och märks.

Intyget – vad som gäller och vad som inte gäller

Nästan alla kommuner begär ett intyg innan specialkost sätts in, och det stämmer med de nationella rekommendationerna för specialkost och anpassade måltider i förskola och skola, som är framtagna av branschorganisationen Kost & Näring. Enligt dem ska förskola och skola begära intyg från vården för att barnet ska få glutenfri kost. 1177 skriver på samma sätt att barnet oftast behöver ett läkarintyg som styrker celiakin, och att intyget fås från läkaren.

Det som däremot inte finns är ett uttryckligt nationellt lagkrav på läkarintyg för specialkost. Formuleringen som är korrekt att utgå från är alltså: det finns inget uttryckligt nationellt lagkrav på läkarintyg, men de nationella rekommendationerna säger att intyg från vården ska begäras, och de flesta kommuner kräver det. Fråga din kommun vad som gäller där du bor – hur ofta intyget ska förnyas skiljer sig också åt.

Praktiskt: begär intyget i samband med att diagnosen ställs, medan ni ändå har kontakt med barnkliniken. Be om att det uttryckligen står celiaki och att barnet ska ha strikt glutenfri kost, inte bara ”glutenfri kost vid behov”. Har utredningen inte hunnit bli klar ska barnet fortsätta äta gluten – något annat gör provsvaren missvisande, vilket beskrivs under sluta inte med gluten före utredningen. Ett barn utan diagnos ska alltså inte få glutenfri specialkost ”för säkerhets skull”. Är du osäker på om barnets besvär över huvud taget kan vara celiaki kan du gå igenom frågorna i Kan det vara celiaki? och ta med svaren till vårdcentralen.

Rutinerna som avgör om det fungerar

Vårdprogrammets bilaga om nutritionsbehandling är tydlig med utgångsläget: risken för kontaminering är större i förskola och skola än hemma. Det beror inte på slarv utan på volym – många portioner, många händer och många moment mellan gryta och tallrik.

Livsmedelsverket pekar ut de kritiska momenten: noggrann läsning av ingrediensförteckningar, korrekt information, rätt mat till rätt person, och separerad hantering. Serveringen framhålls som ett särskilt kritiskt moment när det gäller mat till barn med allergi eller överkänslighet – maten får inte förväxlas. Alla som är inblandade, från varumottagning till servering, ska ha information om behovet, och de ska förstå skillnaden mellan olika sorters överkänslighet.

• Barnets portion är märkt med namn, inte bara med ”glutenfritt”.
• Den glutenfria maten läggs upp först, innan den vanliga maten ställs fram.
• Separat smörpaket och andra bredbara pålägg finns tillgängliga – det står uttryckligen i de svenska riktlinjerna.
• Egen brödkorg eller egen förpackning för det glutenfria brödet.
• Egna serveringsredskap, och rutiner som hindrar att samma slev används i två skålar.
• Personal finns med vid bordet och hjälper barnet att få rätt mat.
• Rutiner finns för att tydligt tala om när den vanliga maten faktiskt går bra att äta.
• Vikarier och timvikarier får informationen – inte bara den ordinarie personalen.

Vårdprogrammet framhåller också att barn med celiaki behöver stöd av personal i matsalen för att säkra att de får rätt kost. För ett förskolebarn är det inte en extraåtgärd utan en förutsättning: ett treåringsbord fungerar inte med självservering och tillit. Offentliga kök ska dessutom arbeta med HACCP-baserad egenkontroll, och bättre efterlevnad av egenkontroll och hygienrutiner minskar risken för felservering och glutenkontaminering.

Samtalet med personalen

Boka ett kort möte innan barnet börjar, hellre än att ta det i hallen på lämningen. Ta med intyget, och ta med en enkel skriftlig sammanfattning på en sida: vad barnet inte kan äta, vad det kan äta, vad som händer om det blir fel, och vem de ringer. Det som står på papper överlever personalbyten; det som sägs muntligt gör det inte.

Fyra frågor är värda att ställa och att få svar på:

• Hur märks och transporteras barnets portion från köket till avdelningen?
• Vem lägger upp maten, och i vilken ordning?
• Hur gör ni vid utflykter, bakdagar, fruktstunder och kalas på avdelningen?
• Vem informerar vikarier, och hur?

Ta upp aktiviteterna särskilt. Baka med vetemjöl, leka med playdough av mjöl, degklappa – allt sådant sprider mjöldamm i rummet och på händerna, och det hamnar i munnen på ett litet barn. Det behöver inte förbjudas, men det behöver planeras: glutenfri deg till barnet, handtvätt efteråt, och avtorkade bord innan maten. Att andas in mjöldamm är inte i sig skadligt vid celiaki, eftersom gluten måste komma i kontakt med tarmslemhinnan för att göra skada – men mjöl på händer och bord tar sig lätt vidare till maten.

Utflykter är den situation där det oftast går fel, eftersom matsäcken packas av någon annan än den som brukar. En stående lösning – att ni skickar med egen matsäck de dagarna – är oftare hållbar än att förlita sig på att rutinen håller varje gång; idéer finns under glutenfri matlåda och lunch.

Det sociala för de yngsta

Ett förskolebarn förstår inte gluten, men det förstår att få något annat än alla andra. Det som fungerar är att det egna alternativet ser ut som de andras: en egen bulle på fikat, en egen tårtbit på kalaset, samma pannkaka men av annan smet. Fråga förskolan om de kan frysa in glutenfria bullar och muffins som ni levererar, så att det alltid finns något i beredskap när det oplanerade händer.

Barn i förskoleåldern testar gränser även med mat, och de tar också mat från varandras tallrikar. Det är inget att skämmas för och inget att bli rädd för: ett enstaka misstag är inte det som skadar tarmen – det är regelbundet glutenintag som gör det, och det är inte ens säkert att barnet får några symtom vid ett enstaka tillfälle. Se när du fått i dig gluten av misstag. Mer om hur celiaki ser ut i de här åldrarna finns under celiaki hos spädbarn och småbarn och celiaki hos barn.

Svenska Celiakiförbundet har en egen broschyr, Celiaki i förskolan, som är skriven för att lämnas till personalen. Att ge dem ett färdigt material i stället för dina egna instruktioner gör ofta samtalet lättare. Mer om förbundet finns under Svenska Celiakiförbundet.

Om barnet får fel mat

Säg till samma dag, och be om att få veta vad som gick fel i kedjan – inte vem som gjorde fel, utan var rutinen brast. De flesta misstag beror på att ett steg saknades, inte på att någon var oaktsam, och det är steget som ska lagas.

Upprepas det, eller får du ingen förändring, finns en svensk kanal. Svenska Celiakiförbundet driver webbformuläret anmälmaten.nu, som skickar anmälan direkt till den berörda kommunen, som då kan starta en utredning. Kommunens miljö- och livsmedelsförvaltning är kontrollmyndighet. Vårdprogrammet rekommenderar samma väg: det är bra att anmäla till den aktuella kontrollmyndigheten i kommunen.

När barnet börjar skolan gäller delvis andra regler – då finns det en måltidsparagraf i skollagen, och rätten till kostnadsfri skolmåltid är lagstadgad i grundskolan. Det går vi igenom under celiaki i skolan och specialkost. Fler artiklar om vardagen finns under vardagen med celiaki, och genomgången av korskontaminering hemma under korskontaminering i praktiken.

Vanliga frågor

Måste förskolan servera glutenfri mat?

Skollagens kapitel om förskolan innehåller ingen måltidsparagraf, men Livsmedelsverket är tydlig med att skola, vård och omsorg är skyldiga att erbjuda mat till personer med allergi eller överkänslighet. Gränsvärdet på högst 20 mg gluten per kilo gäller även specialkost i förskolan.

Krävs läkarintyg för specialkost i förskolan?

Det finns inget uttryckligt nationellt lagkrav på läkarintyg, men de nationella rekommendationerna säger att intyg från vården ska begäras, och de flesta kommuner kräver det. Fråga din kommun vad som gäller och hur ofta intyget behöver förnyas.

Kan barnet bli sjukt av mjöldamm när de bakar på förskolan?

Gluten måste komma i kontakt med tarmslemhinnan för att göra skada, så att vistas i ett rum där någon bakar är inte i sig farligt. Problemet är att mjöl på händer och bord lätt hamnar i maten eller i munnen – därför behövs glutenfri deg till barnet, handtvätt och avtorkade bord före måltiden.

Vad gör jag om barnet upprepade gånger får fel mat?

Ta först upp det med förskolan och be om att rutinen ses över. Fortsätter det kan du anmäla till kommunens kontrollmyndighet, enklast via Svenska Celiakiförbundets formulär anmälmaten.nu, som skickar ärendet direkt till rätt kommun.