Celiaki och andra autoimmuna sjukdomar – varför de följs åt

Av Celiaki.nets redaktion · Uppdaterad september 2026 · Faktagranskad mot svenska myndighetskällor och Nationellt vårdprogram för celiaki

Har du en autoimmun sjukdom är sannolikheten att du också har celiaki högre än hos andra – och tvärtom. Det beror inte på otur, utan på att sjukdomarna delar en stor del av sin genetiska grund. Därför står flera autoimmuna diagnoser med i det nationella vårdprogrammets lista över tillstånd där celiakiprov ska erbjudas.

Här går vi igenom vilka sjukdomar det gäller, vad kopplingen bygger på, vad som händer med de andra sjukdomarna när man börjar äta glutenfritt, och hur provtagningen sköts i praktiken i Sverige.

Varför celiaki räknas som autoimmun

Vid en allergi reagerar immunförsvaret mot något utifrån. Vid celiaki sker något annat: gluten sätter i gång ett immunsvar som riktar sig mot kroppens eget enzym vävnadstransglutaminas, tTG. Det är därför blodprovet mäter antikroppar mot ett eget protein, och det är därför vårdprogrammet skriver att celiaki kan anses som en autoimmun sjukdom där tTG är autoantigenet.

Skillnaden är inte akademisk. Den förklarar varför tarmen skadas även utan tydliga besvär, varför sjukdomen inte växer bort, och varför den sällskapar med andra sjukdomar där immunförsvaret vänder sig mot kroppen. Hur processen ser ut i tarmen beskrivs under så fungerar celiaki i tarmen och immunologin under immunförsvaret och gluten.

Den gemensamma genetiken

Nästan alla med celiaki i Nordeuropa bär vävnadstyperna HLA-DQ2 eller HLA-DQ8. Men HLA förklarar bara ungefär halva den genetiska bakgrunden. Resten ligger i gener utanför HLA-området, och vårdprogrammet noterar att de flesta av dem är kopplade till immunförsvaret och delas med andra autoimmuna sjukdomar.

Det är den enkla förklaringen till mönstret. Två personer kan ha samma uppsättning riskgener och utveckla olika sjukdomar – eller ingen alls. Ungefär hälften av svenskarna bär DQ2 eller DQ8 utan att bli sjuka, vilket är skälet till att gentestet aldrig kan användas för att ställa en diagnos, bara för att göra den osannolik. Mer om det under gentest: HLA-DQ2 och DQ8.

Vilka sjukdomar det handlar om

Vårdprogrammet skriver att celiaki finns i ökad frekvens vid Downs, Turners och Williams syndrom, och vid andra autoimmuna sjukdomar som typ 1-diabetes, sköldkörtelsjukdom, leversjukdom, reumatiska sjukdomar, Addisons sjukdom, inflammatorisk tarmsjukdom och mikroskopisk kolit. 1177 nämner samma huvudgrupper i sin patienttext: diabetes typ 1, sköldkörtelsjukdomar – både hypertyreos och hypotyreos – autoimmuna leversjukdomar och reumatiska sjukdomar. Internetmedicin lägger till Sjögrens syndrom.

De två starkaste kopplingarna har egna artiklar: celiaki och typ 1-diabetes och celiaki och sköldkörtelsjukdom. Levern behandlas under celiaki och levern, och den kromosomrelaterade risken under celiaki vid Downs och Turners syndrom.

Listan ser lång ut, men den ska läsas rätt. Att ett tillstånd står med betyder att celiaki är vanligare i den gruppen än i befolkningen i övrigt – inte att de flesta med sjukdomen också har celiaki. De allra flesta med reumatoid artrit eller Addisons sjukdom har ingen celiaki alls. Listans praktiska funktion är en annan: den talar om för vården när ett blodprov är motiverat trots att patienten inte har klagat på magen. Eftersom kronisk trötthet, järnbrist och benskörhet är celiakisymtom lika ofta som diarré är, och eftersom de symtomen redan finns med i bilden vid många autoimmuna sjukdomar, är det annars lätt att inte tänka tanken.

En sak som ofta står fel i äldre texter är IgA-nefropati, en njursjukdom som ibland listas som associerad. Den nämns inte i de svenska primärkällorna, och vi tar därför inte upp den som en svensk rekommendation.

Vad som händer med de andra sjukdomarna

Här behöver man vara ärlig, för det finns en förhoppning som ofta uttrycks och som inte har täckning: glutenfri kost botar inte de andra autoimmuna sjukdomarna. Den som har typ 1-diabetes behöver sitt insulin även efter celiakidiagnosen, och den som har sköldkörtelsjukdom behöver sin behandling.

Vad kosten däremot gör är att läka tarmen. Och en tarm som tar upp näring igen påverkar hur andra sjukdomar går att sköta: järn, folsyra, B12, kalcium och zink kan tas upp normalt, och de brister som obehandlad celiaki ger upphov till försvinner. Kroniska brister försämrar tillståndet vid i stort sett vilken annan sjukdom som helst, så vinsten är verklig även om den inte är den man hoppats på. Hur snabbt det går beskrivs under hur snabbt blir man bättre?

Hur provtagningen går till

Provet är detsamma oavsett varför det tas: IgA-antikroppar mot vävnadstransglutaminas, IgA-anti-tTG, tillsammans med total-IgA. Total-IgA är ingen celiakimarkör utan en kontroll av att kroppen bildar tillräckligt med IgA över huvud taget – har du selektiv IgA-brist kan celiakiprovet annars bli falskt lugnande, och då analyseras IgG-baserade antikroppar i stället.

En detalj i vårdprogrammet är särskilt relevant här: diagnos enbart baserad på serologi anses säker även vid screening av riskgrupper som inte har några symtom. Ligger IgA-anti-tTG över tio gånger övre normalvärdet vid två separata provtillfällen behövs alltså ingen gastroskopi, även om provet togs som rutin och inte för att du kände dig sjuk. Hela gången beskrivs under blodprov för celiaki.

Något fast intervall för hur ofta riskgrupper ska provtas anger vårdprogrammet inte. För barn med typ 1-diabetes eller Downs syndrom rekommenderas regelbunden provtagning, men hur ofta bestämmer den behandlande läkaren. Går du redan på kontroller för en annan sjukdom är det rimligt att ta upp frågan där.

Ett par fallgropar är värda att känna till. Ett normalt IgA-anti-tTG hos någon som äter gluten talar starkt emot celiaki, men provet kan bli falskt negativt vid pågående immunhämmande behandling – och sådan behandling är vanlig just vid reumatiska och autoimmuna sjukdomar. Vårdprogrammet räknar upp det som en av fyra situationer där ett negativt svar inte säger så mycket. De andra tre är barn under två år med tydliga symtom, selektiv IgA-brist och att man redan har lagt om kosten. Kvarstår misstanken trots ett normalt prov ska den tas på allvar och utredas vidare, inte avfärdas.

Åt andra hållet: du har celiaki

Har du redan celiaki är det de andra sjukdomarna som ska hållas ögonen på. Vårdprogrammet är konkret för barn och ungdomar: utöver IgA-anti-tTG kontrolleras även TSH vid pubertet, inför överföringen till vuxenvård och vid andra symtom på sköldkörtelsjukdom, till exempel påverkad tillväxt. Risken för typ 1-diabetes är också ökad, och man bör vara vaksam på symtom som dyker upp.

För vuxna är evidensen för uppföljningsintervall svag, och det säger vårdprogrammet själv. Vid behov tas blodstatus, järnstatus, folat, B12, homocystein, TSH, p-glukos, leverprover och PTH. Vad kontrollerna innehåller över tid beskrivs under kontroller och provtagning över tid.

När symtomen inte försvinner

En vanlig och frustrerande situation: kosten är strikt, antikropparna sjunker, men besvären finns kvar. Det behöver inte betyda att celiakin är svårbehandlad. Vårdprogrammet påminner om att funktionella magtarmbesvär är vanliga även hos personer med celiaki, och Internetmedicin listar flera andra förklaringar som ska uteslutas innan man ens överväger refraktär celiaki: dolt gluten i kosten, laktosintolerans, bakteriell överväxt, exokrin pankreasinsufficiens och mikroskopisk kolit.

Just mikroskopisk kolit är värd en tanke, eftersom den både förekommer tillsammans med celiaki och ger samma sorts vattniga diarré. Läs mer under mikroskopisk kolit och om utredningen när kosten inte räcker under när glutenfri kost inte hjälper.

Vad du kan göra själv

Tre saker är rimliga att ta med sig. Nämn dina andra diagnoser när du söker vård för magbesvär eller trötthet – de är ett självständigt skäl att testa för celiaki. Nämn celiakin när du går på kontroll för din andra sjukdom, av samma anledning åt andra hållet. Och lämna inte kosten åt slumpen: en glutenfri kost som inte är genomtänkt kan bli fiber- och näringsfattig, vilket ingen med en kronisk sjukdom vinner på. Dietist ingår i behandlingen och beskrivs under dietist och nutritionsbehandling. Fler artiklar om riskgrupper finns under orsaker och riskgrupper.

Vanliga frågor

Om jag har en autoimmun sjukdom, bör jag testa mig för celiaki?

Vid typ 1-diabetes, sköldkörtelsjukdom, autoimmun leversjukdom, mikroskopisk kolit eller selektiv IgA-brist ska provtagning erbjudas enligt det nationella vårdprogrammet. Ta upp det med den läkare som sköter din uppföljning.

Kan glutenfri kost bota min sköldkörtelsjukdom eller diabetes?

Nej. Glutenfri kost behandlar celiaki. Andra autoimmuna sjukdomar behöver sin egen behandling även efter att tarmen har läkt.

Får jag fler autoimmuna sjukdomar om jag har celiaki?

Risken för vissa är ökad, framför allt autoimmun sköldkörtelsjukdom och typ 1-diabetes, och därför ingår kontroller. Men det är ingen automatik – de flesta med celiaki får inte fler diagnoser.

Varför tas TSH när jag går på celiakikontroll?

Därför att autoimmun sköldkörtelsjukdom är en av de vanligaste associerade sjukdomarna. För barn kontrolleras TSH vid pubertet, inför överföringen till vuxenvården och vid symtom som kan tala för sköldkörtelsjukdom.