Celiaki eller IBS? Därför testas celiaki alltid först

Av Celiaki.nets redaktion · Uppdaterad september 2026 · Faktagranskad mot svenska myndighetskällor och Nationellt vårdprogram för celiaki

Uppblåst mage, magont, diarré eller förstoppning, trötthet och en mage som aldrig riktigt beter sig. Symtombilden vid celiaki och vid IBS – känslig tarm – är så lik att den inte går att skilja åt genom att lyssna på besvären. Skillnaden är att den ena sjukdomen skadar tunntarmens slemhinna och går att påvisa med prov, medan den andra inte gör det. Därför testas celiaki alltid först.

Den här artikeln går igenom var symtomen överlappar och var de skiljer sig, hur en IBS-diagnos ställs, varför ordningen mellan utredningarna spelar roll, och vad som gäller när samma person har både celiaki och IBS – vilket är vanligare än många tror.

Två sjukdomar som ser likadana ut utifrån

Vid celiaki startar gluten ett immunsvar som skadar tunntarmens slemhinna. Tarmluddet förtvinar, näringen tas upp sämre och kroppen bildar antikroppar mot sitt eget enzym vävnadstransglutaminas. Det är en sjukdom med en mätbar orsak och en synlig skada.

IBS – irritable bowel syndrome, på svenska ofta känslig tarm – är något annat. Där finns inga antikroppar, ingen inflammation som förtvinar tarmluddet och ingen skada som en patolog kan se i mikroskop. Tarmen fungerar avvikande utan att vara skadad, och besvären är lika verkliga för det. IBS är dessutom betydligt vanligare än celiaki. 1177 nämner det uttryckligen som en alternativ förklaring till magbesvär, både hos vuxna och hos barn, med orden att det till exempel är vanligare med känslig tarm.

Region Stockholms kunskapsstöd Viss.nu listar funktionella mag- och tarmbesvär först bland differentialdiagnoserna vid misstänkt celiaki. Det säger något om hur ofta de två blandas ihop – och om hur viktigt det är att veta vilken av dem man har.

Var symtomen överlappar – och var de inte gör det

De gastrointestinala symtomen vid celiaki, som de räknas upp i det nationella vårdprogrammet, är diarré, buksmärta, uppblåst buk, kronisk svårbehandlad förstoppning samt illamående och kräkningar. Varje enskilt av dem kan lika gärna vara IBS. Ingen av dem pekar på celiaki i sig.

Det är först utanför tarmen som bilden kan börja skilja sig. Celiaki är en systemsjukdom och kan ge järnbrist och blodbrist, låga värden av folsyra, B12, kalcium eller zink, viktnedgång, benskörhet, emaljdefekter på tänderna, aftösa sår i munnen, ledvärk, neuropati, avvikande leverprover, sen pubertet hos barn och ofrivillig barnlöshet. Hos vuxna är kronisk trötthet den vanligaste orsaken till att man söker vård, och celiaki upptäcks ofta först i samband med utredning av något annat.

Ett symtom hör inte hemma i någon av kolumnerna: blod i avföringen är inte ett tecken på celiaki. Har du det ska du söka vård och bli undersökt, eftersom det kan vara symtom på någon annan tarmsjukdom. Detsamma gäller oförklarlig viktnedgång och, hos barn, utebliven tillväxt. Hela symtombilden vid celiaki gås igenom under symtom på celiaki.

Hur en IBS-diagnos ställs

IBS diagnostiseras utifrån symtombilden, inte utifrån ett provsvar. Internationellt används de så kallade Rom-kriterierna, en uppsättning symtombaserade kriterier som beskriver återkommande buksmärta kopplad till avföringen – till tömning, till förändrad tömningsfrekvens eller till förändrad konsistens – under en längre tid. De ligger till grund för hur IBS delas in i undergrupper, beroende på om diarré, förstoppning eller en blandning dominerar.

Kriterierna gör två saker samtidigt. De ger en positiv beskrivning av vad IBS är, så att diagnosen inte bara blir ”allt annat är uteslutet”. Och de förutsätter att sjukdomar som går att påvisa faktiskt har uteslutits först – där celiaki är den mest självklara, eftersom den är vanlig, har ett tillförlitligt blodprov och obehandlad ger komplikationer.

Rom-kriterierna är internationella och inte en svensk myndighetsrekommendation. De exakta tidsgränserna och formuleringarna har ändrats mellan versionerna, och det är din läkare som gör bedömningen. Poängen för dig som läser är inte detaljerna, utan ordningen: celiaki testas före en IBS-diagnos ställs, inte efter.

Därför testas celiaki först

Det finns tre skäl, och de hänger ihop.

För det första går celiaki att påvisa. Blodprovet IgA-anti-tTG, taget tillsammans med total-IgA, har enligt vårdprogrammet både känslighet och specificitet över 95 procent och är den markör som bör analyseras i alla åldrar. IBS har inget motsvarande prov.

För det andra är celiaki vanlig. Livsmedelsverket anger att ungefär två personer av hundra i Sverige har celiaki, och bland skolbarn i vissa åldersgrupper har svenska studier visat en förekomst på upp till 3 procent – varav två tredjedelar var odiagnostiserade. Genomsnittstiden från första symtom till diagnos har angetts till tio år. Många av dem som gått i åratal med ”känslig mage” har haft celiaki hela tiden.

För det tredje spelar det roll om man missar den. Obehandlad celiaki kan ge hämmad längd- och viktutveckling, sen pubertet, infertilitet, osteoporos, defekt emaljbildning, brist på järn, vitaminer och spårämnen samt trötthet och depression. Tidig diagnos och behandling minskar risken för senkomplikationer. En felaktig IBS-etikett på en obehandlad celiaki kostar alltså mer än bara tid.

Hur utredningen går vidare beskrivs under så ställs diagnosen celiaki. Ligger IgA-anti-tTG över tio gånger övre normalvärdet vid två separata provtillfällen anses diagnosen säker utan biopsi, både för barn och vuxna. Vid lägre men förhöjda värden görs gastroskopi med vävnadsprov från duodenum och bulb, för att undvika överdiagnostik.

Fällan: att lägga om kosten innan proven

Många med diffusa magbesvär prövar sig fram med kosten på egen hand, ofta med glutenfritt som ett av de första stegen. Det är där utredningen brukar spåra ur.

Det finns dessutom en logisk fälla i själva experimentet. Att glutenfri kost hjälper bevisar inte celiaki, eftersom en glutenfri kost samtidigt är låg på fruktaner och andra fermenterbara kolhydrater från vete – just de kolhydrater som ofta ger besvär vid IBS. Du kan alltså må bättre av glutenfritt och ändå ha IBS och inte celiaki. Det resonemanget utvecklas under FODMAP, fruktaner och celiaki.

Har du redan slutat med gluten rekommenderar vårdprogrammet att HLA-DQ2 och DQ8 analyseras först; ett negativt gentest gör celiaki osannolik. Är det positivt återstår en glutenprovokation med minst 6 gram gluten om dagen och provtagning under upp till ett år.

Du kan ha båda

Det här är den vanligaste missuppfattningen av alla: att en celiakidiagnos utesluter IBS, eller tvärtom. Så är det inte. Vårdprogrammet konstaterar att funktionella magtarmbesvär är vanliga även hos patienter med celiaki, vilket kan förklara kvarstående besvär hos vissa. 1177 beskriver samma sak för barn: symtom som beror på känslig tarm kan finnas kvar även efter att kosten lagts om.

Praktiskt betyder det att du kan ha lagt om till strikt glutenfri kost, ha normala antikroppar och en läkt tarm – och ändå ha en orolig mage. Det är inte ett tecken på att diagnosen var fel, och inte heller på att du fuskar med kosten.

Samtidigt ska kvarstående besvär alltid utredas, inte avfärdas. Innan man landar i IBS bör andra förklaringar övervägas: oavsiktligt glutenintag från dolda källor, laktosintolerans som ofta uppträder sekundärt när tarmluddet varit skadat, mikroskopisk kolit, bakteriell överväxt eller exokrin pankreasinsufficiens. I sällsynta fall kan det handla om refraktär celiaki. Det gås igenom under när glutenfri kost inte hjälper, och laktosfrågan under laktosintolerans vid celiaki.

Så gör du

• Fortsätt äta som vanligt. Ändra ingenting i kosten förrän celiakiutredningen är klar.
• Skriv ner symtomen: vad, hur ofta, hur länge, och om något utanför magen förekommer – trötthet, lågt blodvärde, ledvärk, munsår. Verktyget Kan det vara celiaki? hjälper dig att strukturera det.
• Ta reda på om någon i familjen har celiaki. Prevalensen bland förstagradssläktingar anges i vårdprogrammet till 2–15 procent.
• Kontakta en vårdcentral och be om celiakiprov: IgA-anti-tTG tillsammans med total-IgA.
• Har du fått en IBS-diagnos utan att celiaki testats – fråga om det. Det är en rimlig fråga att ställa.
• Vid blod i avföringen, oförklarlig viktnedgång eller utebliven tillväxt hos barn: sök vård, oavsett vad du tror om diagnosen.

Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning om du är osäker på hur du ska gå vidare, och 112 vid akut, allvarlig sjukdom. Blir svaret celiaki läggs kosten om med stöd av dietist – det beskrivs under behandling vid celiaki. Blir det negativt finns andra spår att följa, och de finns samlade under liknande tillstånd.

Vanliga frågor

Kan man skilja celiaki från IBS på symtomen?

Nej. Magont, uppblåsthet, diarré och förstoppning förekommer vid båda. Symtom utanför tarmen, som järnbrist, benskörhet eller emaljdefekter, talar för att gå vidare med celiakiutredning – men bara prov kan avgöra saken.

Varför testas celiaki före IBS?

För att celiaki går att påvisa med ett tillförlitligt blodprov, är vanlig i Sverige och obehandlad kan ge komplikationer. IBS har inget prov som påvisar tillståndet och diagnosen förutsätter att sjukdomar som går att påvisa har uteslutits.

Kan man ha både celiaki och IBS?

Ja, och det är inte ovanligt. Det nationella vårdprogrammet konstaterar att funktionella magtarmbesvär är vanliga även hos patienter med celiaki, vilket kan förklara att besvär finns kvar trots strikt glutenfri kost.

Jag har fått IBS-diagnos men mår bättre glutenfritt – har jag celiaki?

Det går inte att avgöra så. Glutenfri kost är samtidigt låg på fermenterbara kolhydrater från vete, vilket i sig kan lindra IBS. Kontakta vårdcentralen och fråga om celiakiprov – men börja då äta gluten som vanligt igen först, efter besked från vården.