Dermatitis herpetiformis (hudceliaki): blåsor, klåda och glutenfri kost

Av Celiaki.nets redaktion · Uppdaterad september 2026 · Faktagranskad mot svenska myndighetskällor och Nationellt vårdprogram för celiaki

Dermatitis herpetiformis, på svenska hudceliaki, är celiaki som visar sig i huden. Den ger intensivt kliande blåsor, oftast symmetriskt på armbågar, knän och skinkor. Magen kan samtidigt kännas helt normal. Diagnosen ställs med en hudbiopsi där man letar efter inlagrat IgA i huden, och behandlingen är densamma som vid celiaki i övrigt: glutenfri kost livet ut, ibland kompletterad med läkemedel mot klådan.

Den här artikeln går igenom hur utslagen ser ut och var de sitter, varför tillståndet räknas som celiaki och inte som en hudsjukdom bland andra, hur diagnosen ställs, vad behandlingen innebär, vad som gäller kring jod – och varför du inte ska sluta med gluten innan utredningen är klar.

Hudceliaki är celiaki – i huden

Det nationella vårdprogrammet beskriver dermatitis herpetiformis som en gluteninducerad hudsjukdom som närmast kan betraktas som en hudmanifestation av celiaki. Det är alltså inte en egen sjukdom vid sidan av celiaki, och inte heller ett tillstånd som råkar hänga ihop med den. Det är samma grundsjukdom, med huden som scen.

Dermatitis herpetiformis står också uppräknad bland de extraintestinala symtomen vid celiaki i vårdprogrammets egen symtomtabell, tillsammans med järnbrist, benskörhet, emaljdefekter, aftösa sår, neuropati och ofrivillig barnlöshet. Att hudbesvär kan vara det som först leder till en celiakidiagnos förvånar många, men det passar in i mönstret: celiaki ser sällan ut som man tror. Hela bredden gås igenom under symtom på celiaki, och specifikt hudens del under hud, hår och naglar.

Många med hudceliaki har också en tarmskada, men man kan ha hudceliaki utan tydliga magbesvär. 1177 skriver rakt ut att du inte behöver ha tydliga besvär från magen och tarmarna om du har hudceliaki. Det gör att tillståndet lätt missas – man söker för klåda, inte för mage.

Så ser utslagen ut och där sitter de

Klådan är det mest utmärkande. Internetmedicin beskriver intensivt kliande, papulovesikulära blåsor, vanligtvis fördelade symmetriskt på extensorytor – alltså på kroppens sträcksidor. De platser som räknas upp är skinka, nacke, hårbotten, armbåge, knä, rygg, ljumske och ansikte.

1177 håller sig till de vanligaste ställena och skriver att du vid hudceliaki får hudblåsor som kliar på armbågarna, underarmarna och på skinkorna. Svenska Celiakiförbundet beskriver det som irriterad hud med kliande blåsor främst på armbågar, knän och skinkor.

Symmetrin är ett viktigt kännetecken: utslagen sitter ofta på båda armbågarna, båda knäna. Klådan är ofta så uttalad att blåsorna kliats sönder innan man kommer till läkare, vilket kan göra bilden svårare att tolka.

Vem som drabbas

Hudceliaki är vanligare hos vuxna men förekommer även hos barn – Internetmedicin beskriver det som ovanligt förekommande hos barn, och Celiakiförbundet skriver att det är mycket ovanligt att barn drabbas.

Könsfördelningen är värd att lägga märke till, eftersom den är omvänd mot vad man kan vänta sig. Celiakiförbundet skriver att dermatitis herpetiformis är vanligare bland män än kvinnor. Vid celiaki i övrigt är förhållandet det motsatta: i flertalet befolkningar tycks celiaki vara ungefär dubbelt så vanligt bland flickor och kvinnor som bland pojkar och män.

Hur många med celiaki som utvecklar hudceliaki, och hur stor andel av dem med hudceliaki som samtidigt har en tarmskada, finns det inga säkra svenska siffror på. Uppgifter cirkulerar, men de går inte att belägga i svenska källor, och därför nämner vi dem inte här.

Så ställs diagnosen

Diagnosen ställs på huden, inte på magen. Svenska Celiakiförbundet beskriver att läkaren i ett hudprov kan hitta inlagring av ett speciellt immunoglobulin, IgA. För att ställa diagnos tas en hudbiopsi, vanligtvis från skinkan, som sedan undersöks i mikroskop. Provet tas från hud intill utslagen, inte från själva blåsan – det är inlagringen i den till synes friska huden runt omkring som är fyndet.

I blodprov finns cirkulerande antikroppar mot samma typ av protein som vid celiaki. Det innebär att IgA-anti-tTG tillsammans med total-IgA hör hemma i utredningen på samma sätt som vid misstänkt celiaki i övrigt. Vad som händer med ett förhöjt värde beskrivs under så ställs diagnosen celiaki.

Utredningen sker vanligtvis hos hudläkare, ofta efter remiss från vårdcentralen, och det är inte ovanligt att både hud och tarm bedöms. Hur en gastroskopi med tarmbiopsi går till beskrivs i en egen artikel – den är inte alltid nödvändig, men frågan om tarmen ställs ofta när hudceliaki konstaterats.

Har du redan lagt om kosten blir vägen längre. Vårdprogrammet rekommenderar då att HLA-DQ2 och DQ8 analyseras först, och vid positivt gentest kan en glutenprovokation behövas – minst 6 gram gluten om dagen, vilket motsvarar ungefär tre skivor vitt bröd, med provtagning under upp till ett år.

Behandlingen: glutenfri kost, och ibland läkemedel

Grundbehandlingen är kosten. Celiakiförbundet skriver att dermatitis herpetiformis är en livslång sjukdom som behandlas med glutenfri kost, salvor och ibland tabletter, och att glutenfri kost i de flesta fall botar hudsymtomen och även normaliserar tarmslemhinnan om den skulle vara påverkad. 1177 är kort och tydligt: även här är behandlingen glutenfri kost.

Kosten ska vara strikt fri från vete, råg och korn, eftersom också små mängder kan skada tarmslemhinnan. Vad det innebär i praktiken beskrivs under glutenfri mat, och enskilda produkter kan du kontrollera i verktyget Innehåller det gluten?. Nutritionsbehandling av dietist ingår i behandlingen enligt vårdprogrammet – det är inte ett extraerbjudande.

Utöver kosten kan läkaren i vissa fall sätta in läkemedel mot klådan. Det är en behandling som sköts av läkare, med uppföljning, och doser och detaljer hör hemma i det samtalet. En sak är viktig att förstå med sig: läkemedlet dämpar hudsymtomen men behandlar inte grundsjukdomen. Kosten är fortfarande grunden, även om huden lugnar sig snabbt av tabletterna.

Frågan om jod

Jod kommer nästan alltid upp när hudceliaki diskuteras, och här är det lätt att bara läsa halva svaret. 1177 skriver att det finns en rekommendation att avstå från jod, eftersom det har visat sig att besvären då kan minska för en del. Men samma källa fortsätter: fortfarande saknas vetenskaplig grund för att jod försämrar besvären.

Båda halvorna hör ihop. Vissa personer upplever att besvären minskar, samtidigt som det saknas vetenskapligt stöd för sambandet. Det är alltså inte ett generellt kostråd, och jod är ett näringsämne kroppen behöver – att på egen hand utesluta jodkällor ur kosten är inget att göra i förbifarten. Ta upp frågan med din läkare eller dietist innan du ändrar något.

Att leva med hudceliaki

Vardagen liknar i allt väsentligt vardagen med celiaki i övrigt: samma kost, samma märkning att hålla reda på, samma korskontamineringsfrågor i köket. Det som skiljer är att effekten syns på huden, vilket för många gör kopplingen mellan kost och besvär mer påtaglig än vid tarmsymtom. Praktiska råd finns under att leva med celiaki.

Eftersom hudceliaki är celiaki gäller också allt annat som följer med diagnosen. Uppföljning i vården, kontroll av brister, och att förstagradssläktingar bör erbjudas provtagning – prevalensen bland dem anges i vårdprogrammet till 2–15 procent. Det gås igenom under bör familjen testas.

Kontakta en vårdcentral om du har kliande, blåsliknande utslag som kommer tillbaka, särskilt om de sitter symmetriskt på armbågar, knän eller skinkor. Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning, och 112 vid akut, allvarlig sjukdom. Och det avgörande: ändra inte kosten på egen hand innan du är utredd. Fler jämförelser mellan celiaki och tillstånd som liknar den finns under liknande tillstånd.

Vanliga frågor

Är hudceliaki samma sak som celiaki?

I praktiken ja. Det nationella vårdprogrammet beskriver dermatitis herpetiformis som en gluteninducerad hudsjukdom som närmast kan betraktas som en hudmanifestation av celiaki. Behandlingen är densamma: glutenfri kost livet ut.

Kan man ha hudceliaki utan att ha ont i magen?

Ja. 1177 skriver att du inte behöver ha tydliga besvär från magen och tarmarna om du har hudceliaki. Många har ändå en tarmskada, men den kan finnas utan att ge symtom.

Hur ställs diagnosen dermatitis herpetiformis?

Med en hudbiopsi, vanligtvis tagen från skinkan, som undersöks i mikroskop och där man kan hitta inlagring av immunoglobulinet IgA. I blodprov finns dessutom samma typ av antikroppar som vid celiaki.

Måste jag undvika jod om jag har hudceliaki?

Det finns en rekommendation att avstå från jod eftersom besvären då kan minska för en del, men det saknas fortfarande vetenskaplig grund för att jod försämrar besvären. Ta upp frågan med din läkare eller dietist innan du ändrar kosten.