Celiaki eller ulcerös kolit? Skillnaden sitter i vilken tarm som är sjuk

Av Celiaki.nets redaktion · Uppdaterad september 2026 · Faktagranskad mot svenska myndighetskällor och Nationellt vårdprogram för celiaki

Ulcerös kolit och celiaki förväxlas mer sällan än man kan tro, av en enkel anledning: de sitter i olika tarmar och ger delvis olika symtom. Ulcerös kolit är en inflammatorisk sjukdom i tjocktarmens slemhinna och ger ofta blod och slem i avföringen. Celiaki sitter i tunntarmen, ger inte blod i avföringen, och behandlas med kost.

Den här artikeln beskriver vad som skiljer tillstånden, vilka undersökningar som används, hur man ska tolka blod i avföringen, och varför ett enkelt celiakiprov ändå hör hemma tidigt i en utredning av långvariga tarmbesvär.

Olika tarm, olika sjukdom

Ulcerös kolit hör till de inflammatoriska tarmsjukdomarna och drabbar tjocktarmens slemhinna. Inflammationen börjar typiskt i ändtarmen och breder ut sig sammanhängande uppåt, i olika stor utsträckning hos olika personer. Den ger sår i slemhinnan, vilket är förklaringen till blodet och slemmet i avföringen och till de täta trängningarna.

Celiaki sitter någon annanstans. Vårdprogrammet beskriver att enteropatin startar strax nedanför magsäckens utlopp och breder ut sig i den övre tunntarmen, där tarmluddet skadas. Konsekvensen är i första hand ett sämre näringsupptag – därav järnbrist, benskörhet och trötthet – snarare än blödande sår. Läs mer under så fungerar celiaki i tarmen.

Att sjukdomarna sitter i olika tarmar är också anledningen till att undersökningarna skiljer sig. En koloskopi undersöker tjocktarmen och når inte den övre tunntarmen. En gastroskopi med biopsier från tolvfingertarmen når inte tjocktarmen. Ingen av undersökningarna kan alltså utesluta den andra sjukdomen.

Symtombilderna sida vid sida

Skovförloppet är en tydlig praktisk skillnad. Ulcerös kolit går i skov med bättre perioder emellan, medan celiakins tarmskada finns kvar så länge gluten äts – även om personen känner sig bra. Det är kärnan i så kallad tyst celiaki, som beskrivs under tyst celiaki.

Hur utredningarna ser ut

En utredning av långvariga tarmbesvär börjar oftast brett. Internetmedicin nämner att man vid diarré tar allmän avföringsodling, clostridiumtoxin och feces-kalprotektin vid sidan av celiakiproven. Kalprotektin i avföringen speglar inflammation i tarmen och används för att avgöra om en koloskopi är motiverad – det är ett prov som pekar mot inflammatorisk tarmsjukdom snarare än mot celiaki.

Celiakidelen är däremot enkel och billig. Provet är IgA-anti-tTG tillsammans med total-IgA, och enligt vårdprogrammet har det både känslighet och specificitet över 95 procent. Ett normalt värde hos någon som äter gluten talar starkt emot celiaki. Ligger värdet över tio gånger övre normalvärdet vid två separata provtillfällen ställs diagnosen utan vävnadsprov, både hos barn och vuxna i Sverige. Läs mer under blodprov för celiaki.

Ulcerös kolit diagnostiseras med koloskopi och vävnadsprover från tjocktarmen, hos specialist. Behandlingen är läkemedel, ibland kirurgi, och den frågan hör helt hemma hos den behandlande läkaren. Vi ger inga läkemedelsråd här.

Ett par ord om varför den skillnaden i undersökning betyder något för dig som patient. Får du besked om att koloskopin var normal betyder det att tjocktarmen ser bra ut – inte att tarmbesvären är förklarade. Är celiakiprovet inte taget står frågan fortfarande öppen. Det omvända gäller också: ett normalt celiakiprov säger inget om tjocktarmen. Fråga därför rakt ut vad som undersökts och vad som återstår, i stället för att tolka ett normalt provsvar som ett friskintyg.

Därför utreds celiaki tidigt

Även när misstanken främst gäller tjocktarmen finns det goda skäl att ta celiakiprovet i samma vända. Det är ett blodprov, det kräver ingen förberedelse, och det utesluter en behandlingsbar orsak som annars kan bli liggande i tio år – så lång tid tar det i genomsnitt från första symtom till celiakidiagnos i Sverige enligt Läkartidningen.

Dessutom kan sjukdomarna finnas samtidigt. Vårdprogrammet skriver att celiaki förekommer i ökad frekvens vid bland annat inflammatorisk tarmsjukdom, som omfattar både ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Har du redan en IBD-diagnos men fortsätter ha näringsbrister eller besvär som inte förklaras av inflammationsläget, är celiakiprovet en rimlig sak att be om. Jämförelsen med den andra IBD-diagnosen finns under celiaki eller Crohns sjukdom?

Om kosten – och vad den inte gör

Vid celiaki är kosten behandlingen: livslång, strikt glutenfri kost utan vete, råg och korn, med stöd av dietist. Vårdprogrammet påpekar att också små mängder kan skada tarmslemhinnan. Läs mer under behandling vid celiaki.

Vid ulcerös kolit finns ingen svensk rekommendation om att glutenfri kost skulle behandla sjukdomen, och vi påstår inget sådant. Många med tarmsjukdom märker att vissa livsmedel förvärrar besvären i perioder, men det är något annat än en behandling – och det är en fråga att ta med dietist och behandlande läkare.

Ett vanligt tankefel är att dra slutsatser av att man mår bättre utan gluten. Det bevisar inte celiaki, eftersom glutenfri kost samtidigt innehåller mindre av de vetebaserade FODMAP-kolhydrater som besvärar många oavsett diagnos. Läs mer under FODMAP, fruktaner och celiaki och glutenfritt utan diagnos.

När den ena diagnosen inte räcker

Kvarstående besvär trots behandling är en situation där man behöver tänka om. Vid celiaki räknar Internetmedicin upp flera förklaringar som ska uteslutas innan man ens överväger refraktär celiaki: dolt gluten i kosten, felaktig initial diagnos, IBS, bakteriell överväxt, laktosintolerans, exokrin pankreasinsufficiens och mikroskopisk kolit. Vårdprogrammet lägger till att funktionella magtarmbesvär är vanliga även hos personer med celiaki.

Mikroskopisk kolit är särskilt värd en tanke, eftersom den ger vattnig diarré med normal koloskopibild och har en tydlig koppling till celiaki. Läs mer under mikroskopisk kolit och om utredningen vid utebliven förbättring under när glutenfri kost inte hjälper.

Två sjukdomar, två sätt att leva med dem

En praktisk skillnad som sällan beskrivs är hur vardagen ser ut på lång sikt. Vid celiaki ligger hela ansvaret för behandlingen hos dig: det är du som läser innehållsförteckningar, ställer frågor på restaurang och håller isär redskapen i köket. Kontrollerna är få och proverna enkla. Vårdprogrammet konstaterar själv att evidensen för uppföljningsintervall hos vuxna är svag och att vuxna med fördel kan följas via primärvården.

Vid ulcerös kolit ligger tyngdpunkten någon annanstans. Behandlingen är medicinsk och sköts av specialist, med regelbunden kontakt och uppföljning. Kosten är inte behandlingen, även om många märker att den påverkar hur de mår i perioder.

Det får konsekvenser för vad man ska lägga sin energi på. Den som fått celiakidiagnos vinner mest på att lära sig kosten ordentligt från början – och dietistkontakt ingår i behandlingen, med ett första besök som rekommenderas inom två till tre veckor efter diagnos. Där gås igenom var gluten finns, hur man läser en innehållsförteckning, hur korskontaminering undviks i hemmet och hur man äter utanför hemmet. Läs mer under dietist och nutritionsbehandling.

Ett gemensamt drag finns dock. Båda sjukdomarna är kroniska, båda kräver uppmärksamhet på näringen, och båda gör det klokt att ta symtom som förändras på allvar i stället för att vänja sig vid dem. Det som är nytt eller annorlunda ska bedömas av vården, inte förklaras bort med den diagnos man redan har.

Vad du gör nu

Har du haft tarmbesvär i mer än några veckor, kontakta en vårdcentral. Beskriv förloppet konkret: hur länge, hur ofta, om det finns blod eller slem, om trängningarna kommer plötsligt, om vikten ändrats och hur orken är. Be om IgA-anti-tTG och total-IgA. Vill du sortera besvären före besöket finns frågorna i Kan det vara celiaki?, och symtomlistan under symtom på celiaki.

Vanliga frågor

Kan celiaki ge blod i avföringen?

Nej. 1177 skriver att blod i avföringen inte är ett tecken på celiaki, och att du ska söka vård och bli undersökt eftersom det kan vara symtom på någon annan tarmsjukdom.

Hur skiljer läkaren celiaki från ulcerös kolit?

Genom olika undersökningar av olika delar av tarmen. Celiaki utreds med IgA-anti-tTG och total-IgA, vid behov gastroskopi med biopsi från tunntarmen. Ulcerös kolit utreds med koloskopi hos specialist.

Kan man ha båda sjukdomarna samtidigt?

Ja. Vårdprogrammet anger att celiaki förekommer i ökad frekvens vid inflammatorisk tarmsjukdom. Vid kvarstående besvär eller näringsbrister är ett celiakiprov rimligt även med känd IBD.

Hjälper glutenfri kost vid ulcerös kolit?

Det finns inget stöd för det i svenska källor. Glutenfri kost är behandling för celiaki. Kostfrågor vid ulcerös kolit hör hemma hos behandlande läkare och dietist.